Prenumerera på inlägg via RSS:

Bettans viktblogg om motivation och viktminskning

image
Det är en underbar morgon. Jag vaknade tidigt. Smög upp för att inte väcka Mannen. Solen lockade till en promenad. Luften blir så frisk efter lite regn.

Jag är så glad över att jag börjat röra på mig mer igen. Det är fortfarande en bit kvar tills jag kommer att börja springa igen. Just nu är jag nöjd med mina promenader. Mitt stegmätararmband är väldigt sporrande.

Morgonens promenad runt Slevringe gav drygt 6000 steg. Det är en bra start på dagen.

image

Mannen drog med mig ut på en kort promenad igår kväll. Månen var fantastisk. Synd att min mobilkamera inte lyckades göra den rättvisa.

Tidigt i morse skrev jag att regnmolnen verkade ha parkerat över oss. Under förmiddagen avtog regnandet och det var endast tunt fint disregn.
Min senaste promensdrunda som jag brukar gå, är ut till Adelsnäs och sedan gå ett varv runt parken. Rundan tar drygt en timme och är på ca 10 000 steg.

image

Trots det tråkiga vädret är naturen väldigt fin just nu.

image

Påskliljorna börjar sjunga på sista versen. Rhododendronen har visst fått tjocka fina knoppar och någon blomma har börjat slå ut. I en rabatt finns några otroligt vackra tulpaner, som är lika fina som de var för några dagar sedan.

Sedan några veckor tillbaka har jag verkligen kommit igång med promenerandet. Nu har kroppen fått ett behov av rörelse och jag blir rastlös om jag inte rör på mig. Jag är inte övertygad om att det kommer att göra så att vågen rör sig neråt, men jag känner mig ändå piggare, starkare och lättare.

I onsdags morse vaknade jag och var gravid i sjunde månaden. Jag fick leta fram kläder som sitter löst över magen. Det har gått väldigt snabbt. Från en dag till en annan. Jag har gjort mitt när det gäller barnafödande och tycker inte alls att det här är roligt.

Nja, jag inser att jag inte är gravid på riktigt. Men jag känner mig otroligt gravid och ser väldigt gravid ut. Magen är stor, svullen och spänd. Jag kan vila handen på magen och det är nästan så att jag tror att det kommer att sparka därinne. Dessutom springer jag och kissar hela tiden.

I tisdags var jag på gyn och fick progesteron utskrivet. Tabletterna ska visst hjälpa mot mellanblödningar jag har haft under några år. Jag ska äta det i åtta dagar och sedan ska jag förhoppningsvis bli besvärsfri. Nu är jag halvvägs inne i kuren.

I vanliga fall känner jag inte av PMS-besvär, men nu har jag det…..om det nu inte är så att jag från en dag till en annan, faktisk är i sjunde månaden.

Just nu tycker jag att biverkningarna från tabletterna är mer besvärande än lite mellanblödningar. Men jag får väl försöka hålla ut. Det är bara fyra dagar kvar.

Ibland överdriver jag lite i mina beskrivningar. Men Mannen, dottern och våra gäster på valborgsmässoafton håller med om att jag faktiskt ser gravid ut.

Jag hoppas att ” förlossningen” sätter igång så snart jag slutar med tabletterna och att jag får tillbaka min normalstora men mjuka mage.

Det finns inget dåligt väder…..

Visst har man hört det många gånger genom åren. Jag har nog till och med yttrat de orden själv vid några tillfällen.

Jo, det finns dåligt väder!!!!!! Nu har det regnat konstant sedan igår morse. Det är inte ett dugg lockande att ta sig genom ytterdörren. Igår väntade Mannen och jag på att det skulle bli uppehåll så att vi kunde gå en promenad. När vi insåg att det inte skulle ske, letade vi reda på våra regnkläder och gick en promenad på 7000 steg. Den promenaden hade varit mycket behagligare om solen hade skinit, eller om det åtminstone hade varit uppehåll.
Visst, kläderna gjorde så att vi inte blev blöta. Visst, det var skönt att andas frisk luft. Visst, det var skönt att få röra på kroppen. Men det finns visst dåligt väder. Det var det igår och det verkar det bli idag också.

Jag har haft en riktigt bra dag idag. Rent viktminskningsmässigt är den ganska dålig, men själsligt riktig bra.

Idag var jag tvungen att ta bilen till jobbet för att hinna med mitt privata nöje. När jag tar bussen får jag många ”gratissteg”. De försvinner när jag åker bil. Idag har jag bara lyckats få ihop drygt 7 000 steg.

Mitt första nöje var en timmes thaimassage. Det är inte enbart njutning. På stela axlar känns det delvis som en plåga, men det känns skönt i kroppen efteråt. Hon sa något om att mina ben var stela. Jag tror att det beror på att jag de senaste dagarna har gått mycket mer än jag brukar.

I dag byttes kvällspromenaden ut mot PF. PF är det tant-/kvinno-/tjej- gäng jag är med i. Betydelsen av PF är lite öppen. Det kan stå för påfyllning -av mat och samtal- eller för pittfritt. Ungefär en gång i månaden träffas vi hos någon av oss enligt ett rullande schema. Det är sällan vi alla 11 kan vara med. Ikväll var vi 8 som åt skånepotatis, kycklingfilé och en cheesecake med chokladbotten. Du förstår säker att potatisen och kycklingen serverades till huvudrätt och cheesecaken till efterrätt.

image

Jag brukar ibland tänka att det är mitt sociala liv som ställer till det för mig. En sådan hör kväll är det lätt att få i sig för många kalorier, även om man inte tar om.

I morgon väntar husmorsträff. Det är något liknande PF, men vi är bara 6 kvinnor. I PF är jag yngst och bland husmödrarna är jag äldst. I PF är jag ca 10 år yngre än den äldsta och bland husmödrarna ca 10 år äldre än den yngsta.

Förhoppningsvis hinner jag gå en promenad efter jobbet och innan träffen.

Godnatt!

image

Det finns alltid massa gott att äta i min omgivning. När jag kom tillbaka till mitt arbetsrum under eftermiddagen stod det plötsligt en skål med choklad och godis mitt i rummet. Ingen ville erkänna vem som ställt dit den, men jag har mina starka misstankar. Det är mannen som har en fru som försöker hålla koll på vad han äter. Jag tror inte att hon är så sträng som han vill ge sken av, men jag brukar ändå reta honom för det.

Det händer ändå rätt ofta att han blir sugen på något gott. Då köper han det och tar med sig till vårt arbetsrum. Även om hon jobbar på samma arbetsplats, är det sällan hon kommer bort till oss. Om hon gör det har hon alibi. Vi är ju sex stycken som ofta drabbas av lågt blodsocker under eftermiddagarna och som villigt stoppar i oss. Chokladen hade jag inga svårigheter att avstå från i eftermiddags, men jag stoppade i mig ganska många lakritsbitar.

Teaterfolk är väldigt fikasugna. Jag har nog aldrig varit på en repetition utan att det har funnits kaffe och något gott att äta till. Det är lättare att stå över fikabröd om man är mätt. Det var jag ikväll.

Om jag skulle äta varje gång det fanns tillfälle skulle jag rulla fram. Tur att jag inte lockas av allt. Det räcker med det jag får i mig. Just nu äter jag lite för mycket för att min vikt ska gå neråt. Några extra lakritsbitar verkar kanske oskyldigt, men det är de inte. Det är just det jag kan dra in på förvaret få igång min viktminskning igen.

Det är konstigt hur snabbt kroppen kan få ett behov av att röra på sig.

De senaste dagarna har jag rört på mig mer än jag gjort på länge. Idag var jag tvungen att ta bilen till jobbet för att hinna till repetitionerna av ”Torpet vid Trollgöl”, som vi ska sätta upp i sommar.

image
Bilder från kvällens repetition. Scenkläderna och rätt rekvisita får vi i maj.

Det är så vackert vid vår spelplats vid Yxnerums hembygdsgård. Ikväll var det även en vacker kväll. När jag inte var på scen kände jag hur det började spritta i benen och de blev alldeles fulla av spring.

Tänk att det går så snabbt att få kroppen att känna ett behov av rörelsen. När vi kom hem vid niotiden bad jag Mannen följa med på en kort promenad. Han gör oftast som jag säger – även idag.

Nu gäller det att hålla igång motionerandet, så att kroppen vill fortsätta röra sig. Det går ju lika snabbt att fastna i soffan.

image
Gullvivan fick jag syn på när benen kände sig tvungna att springa av sig lite under kvällen. Bilderna på solnedgången tog jag i farten i bilen på vägen hem. Mannen körde och jag bad honom sakta ner farten.

image

Jäklar så duktig jag har varit idag!!!!! Det är sällan jag svär när jag pratar, och ännu mer sällan när jag skriver, men idag har jag varit otroligt duktig.
Över 20 000 steg! Det är nog rekordbra för att vara mig. Det är helt klart rekord när jag har jobbat.

Idag gick jag till bussen. I vanliga fall brukar jag ta bilen ner till busstationen. Inne i stan hoppade jag av bussen tidigare och promenerade 25 minuter istället för 15 minuter. För första gången någonsin gick jag till samma hållplats -den som ligger lite längre från jobbet – som jag gick av.

Efter kvällsmaten drog jag med mannen på en långpromenad. Det är så underbart väder. Kanske kan vårkänslorna bidra till att min viktminskning äntligen kommer igång igen.

image

Jag har hittat en gata som är ganska lugn. När jag hoppar av bussen vid den tidigare hållplatsen vill jag gärna gå på lugna gatan.

image

Jag tycker mycket om vatten och går gärna promenader så att jag får se lite vatten.

image

image

image

image

image

image

Aldrig tidigare har jag ens funderat på att gå en promenad efter jobbet och innan yogan. Idag när solen lyste och det var underbart vårväder bad jag mannen följa med på en långpromenad. Vi gick 5 km. Det är 5 km mer än jag skulle ha gjort om det hade varit mörkt, kallt eller regnigt.

image

Mot slutet av promenaden berättade Mannen att han, som alltid brukar få ont i ryggen av promenader, inte fick det idag. Han trodde själv att det var yogan som var en bidragande orsak till det. Jag är ju yogafrälst och anmälde honom när det startade en grupp för män. Han var ytterst motvillig och är inte i närheten av min förtjusning nu heller. Han tycker inte att det känns som motion och tror inte att yogan ger någon effekt. Han märker visserligen att ryggen har blivit bättre och tror att det är tack vare yogan, men ser det inte alls som självklart att han måste fortsätta. Jag är övertygad om att hans ryggont kommer att komma tillbaka om han slutar. Själv har jag inga som helst funderingar på det. Jag vet ju att min migrän kommer att öka i frekvens igen om jag slutar. Hälsa är inte bestående. Man måste jobba för den hela tiden. Det är samma sak med kondition eller viktminskning. Man kan inte gå tillbaka till gamla vanor, utan måste bibehålla de nya vanor man etablerat.

Tack vare kvällspromenaden kom jag upp i 14 500 steg. Det är jag väldigt stolt över.

image

I förra inlägget skrev jag om min glädje över att ha rört på mig mer den här veckan, än jag gjort på senaste tiden. Kanske var det tur för jag har utsatts för många frestelser.

image

I mitt arbetsrum är vi två män och fyra kvinnor. Den ena mannen var sjuk under veckan och kom tillbaka i fredags. Den andre mannen hade visst beklagat sig över att han hade haft fullt sjå med att hålla oss kvinnor på gott humör och sagt att det var bäst om han som varit sjuk såg till att förse arbetsrummet med choklad. Under eftermiddagen stod därför en skål med mini toblerone. Jag tig två. Helt onödigt.

image

Mannen skulle aldrig komma på att muta mig med choklad. Jag är ingen chokladfantast, men äter det när jag är trött och det finns i närheten. Turkisk peppar är dock något som jag kan bli riktigt sugen på. Jag köper det aldrig till vardags, men brukar nästan alltid köpa en påse när jag är i en taxfreeshop. Det är jag som tur är, inte så ofta. När Mannen kom hem i fredags efter en resa hade han med sig en påse. Även om det är helt onödiga kalorier, blev jag ändå otroligt glad. Han gjorde det för att glädja mig med något han vet jag tycker om. Nu tror jag att jag har lärt honom att gilla de svarta klumparna för hans hand prasslar i påsen minst lika ofta som min.

image

I går kväll var vi på trerättersmiddag hos ett par vänner. Hon lagar alltid god mat i överflöd. Laxrullarna till förrätt var otroligt goda. Tre kilo oxfilé orkade vi sex personer inte äta upp. Jag kände mig mätt efter en tjock skiva och tog faktiskt inte om. Det gjorde jag inte heller av cheesecaken vi fick till efterrätt. Smaklökarna i munnen ville ha mer, men mättnaden i magen hjälpte mitt förnuft att stå emot önskan om att ta en portion till.

En helg med många steg och många frestelser är nu till ända. Jag tror att intag och uttag av kalorier har gått jämnt upp. Jag förväntar mig ingen viktminskning, men inte heller någon uppgång.