Prenumerera på inlägg via RSS:

Av gammal vana

Oj, det gick av gammal vana”, sa jag när jag öppnade passagerardörren på bilen, för att lägga in handväskan och fick höra kommentaren att jag väl inte längre behövde göra så. Det stämmer. Men det är inte lätt att bryta en vana man har haft länge.

Vår gamla bil är ingen skrytbil. Det är en stor ful sjusitsig bil, som visserligen är perfekt för småbarnsfamiljer som även skjutsar andra barn, men som har sett bättre dagar. Bilen är rostig, AC:n har slutat fungera och på vintern kan man inte lägga i handbromsen för då fryser den. Sedan någon månad tillbaka kan man inte öppna kofferten. Anledningen till min handväsks-manöver är att fjärrkontrollen till låsen inte fungerat på många år och att man måste låsa upp med nyckel. Eftersom låset på förardörren kärvar, är man tvungen att låsa upp på passagerarsidan, sedan kan man gå in på förarsidan.

Även om jag inte går igång på snygga bilar – utan är nöjd om jag har en bil som startar – har jag tyckt att det har varit lite pinsamt, att behöva gå runt bilen för att kunna låsa upp. Jag har kommit på ett mycket elegant sätt att lösa problemet, utan att avslöja mig för mycket. Jag går runt bilen, låser upp passagerardörren och lägger in handväskan på passagerarsätet. När jag går ur bilen, går jag runt bilen, hämtar handväskan i passagerarsätet och låser sedan passagerardörren.

För två helger sedan köpte vi en för oss ny, men begagnad bil. Den har ingen av de brister som vår gamla bil har. Nu kan jag stå mitt på parkeringen och låsa eller låsa upp, så min ” gå-runt-bilen-för-att-hämta-väskan-vanan” är helt överflödig. Jag har bara inte tänkt på det förrän ordföranden i CISV påpekade det efter gårdagens möte.

Jag har förmodligen fler vanor som jag inte reflekterat över. Många av de vanor man har är kopplade till mat och (icke-) motion. Under många år skar jag en extra ostskiva och åt upp innan jag ställde in ost i kylen. Det har jag som tur är slutat med. En annan ovana som jag fortfarande jobbar med, är att jag gärna vill ta om av maten. En portion räcker gott och väl, men vanan att ta om sitter djupt, och jag måste fortfarande tänka mig för att inte ta en andra portion.

Om man kan identifiera sina ovanor och etablera nya -bra- vanor kring kost och motion, blir inte jobbet med viktminskningen lika tungt. Man går liksom ner i vikt per automatik.

Det tar ett tag att ta bort en ovana och att lägga till en ny vana, men om man upprepar något tillräckligt många gånger, kommer det tillslut att ske automatiskt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>