Prenumerera på inlägg via RSS:

Bättre med röda ferraribilar än mörk choklad

Åh, vad jag önskar att jag skulle tycka om mörk choklad. Då skulle jag kunna ta en bit, njuta länge av smaken i munnen, och sedan vara nöjd.

Alla mörkchoklad-förespråkare får det att låta så gott när de beskriver hur den den mörka chokladens alla smaker sprider sig i munnen, och hur en liten bit ger full tillfredsställelse.

Förutom att den mörka chokladen är nyttigare än mitt socker blandat med färgämnen är det mer socialt accepterat att bli sugen på mörk choklad än på röda ferraribilar. Man är nästan en bättre människa om man föredrar mörk choklad.

Jag kan äta en bit mörk choklad och sen inte ta någon mer bit trots att det finns många kvar. Jag kan till och med ha en öppnad förpackning i skafferiet utan att jag känner det minsta sug. Det handlar inte alls om att jag har karaktär. Det beror på något så simpelt som att jag inte tycker att det är gott.

Tro nu inte att jag inte har försökt att lära mig tycka om mörk choklad. Det har jag verkligen. Men det hjälper inte. De få gånger jag blir sugen på choklad handlar det om söt choklad som Daim eller Snickers. Mitt sötsug är främst inriktat på röda-färgämnen-godisar och lakrits.

image

Nu har jag lärt mig att det är bättre att äta några bitar av det godis jag tycker om, istället för att inbilla mig att jag kommer att lära mig tycka om mörk choklad. Risken är annars stor att jag först äter mörk choklad, inte blir nöjd och sedan ändå äter röda ferraribilar.

Ska jag äta godis ska det vara riktigt gott, och då kan det inte hjälpas att det är ”fulgodis”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>