Prenumerera på inlägg via RSS:

Fortfarande riskfyllt

image

När jag tog ett uppdrag som sufflös i nyårsfarsen ”Trassel” hade jag ingen aning om att det skulle påverka min viktminskning. Ganska snabbt insåg jag att skådespelarna var minst lika mycket godisråttor som jag. Alltid var det någon som såg till att det fanns godis eller kakor att äta under repetitionerna. Det där ställde naturligtvis till problem för mig, som har svårt att låta bli när det står mitt framför mig.

Jag trodde att faran med teatern var över, när de började repa utan manus och jag var tvungen att prata mycket, för att påminna om replikerna. Jag var övertygad om att godis och kakor inte heller skulle vara något problem under de veckor vi har föreställning. Tänk, så fel jag hade.

image

Bilden föreställer några av skådespelarna, rekvisita-ansvarig och mig under pausen i går. (Jag sitter längst till höger på bilden.)

I logen -där vi träffas före föreställning och under pausen – finns det snarare mer kalorier än det gjorde under repetitionerna. Ibland går det bra. Igår gick det mindre bra.

I normala fall är jag helt slut på fredagar och somnar ofta innan åtta på kvällen. I går visste jag att jag inte kunde göra det och sov middag någon timma innan föreställningen. När jag kom till logen var bordet fullt av choklad som publiken lämnat till ensemblen. Du vet hur det är, när man känner sig trött och frusen tror man att det piggar upp med lite sött. Rent intellektuellt vet jag att det är ett kortvarigt rus, men i den faktiska situationen lyssnar jag inte på vad min hjärna säger. Under dagen hade jag ätit bra och hållit mig inom min gräns, men innan kvällen var slut hade jag överskridit kaloriintaget med råge.

Ikväll kommer jag inte att vara trött, men jag kommer ändå att äta alldeles för mycket. Efter föreställningen ska vi ha pizzakväll. Jag som inte ens tycker att pizza är gott längre. Massa kalorier utan någon större njutning. Jag får väl se till att äta ordentligt innan så att jag inte behöver äta mig mätt på pizza. Dessutom ska jag ut i spåret nu under förmiddagen. Jag hoppas att det går att springa och att det inte är för halt i spåret trots snön som kommit.

image

Vid varje föreställning brukar flera av skådespelarna få en blomma av någon i publiken. Som sufflös har jag inte förväntat mig det och blev därför förvånad och mycket glad då jag fick en blomma i går.

  1. Den där miljön låter rent ”livsfarlig”….! Hoppas verkligen du klarar av att stå emot så mycket som möjligt, jag hade haft det tufft…

    Jag hittade din blogg häromdagen och du tänker så klokt och inspirerande, så jag hoppas det är OK att jag länkar till dig från mig, så det blir lättare att hitta tillbaka. :)

    Svara

    • Hej Cinderella!
      Tack för dina snälla ord.
      Ja, det är livsfarligt;-) Ibland kan jag stå emot och ibland inte. Det beror väldigt mycket på dagsformen. Om jag är trött, stressad eller hungrig är det mycket svårt. För det mesta går det ganska bra.
      Vad kul att du vill länka. Det för du gärna göra. Jag ska ”hälsa på” i din blogg.
      Kram Bettan

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>