Prenumerera på inlägg via RSS:

Från värsta superbra till värsta superillla

I måndags befarade jag en rejäl träningsvärk. Det har jag inte fått. Det enda som känns efter skidåkningen är att vaderna stramar lite grann.

I går var det bra skidföre och tomt i backarna, om man valde släpliftarna istället för de mer populära sittliftarna. Barnen åkte för sig själva och mannen och jag åkte tillsammans med varandra. Oj, vad vi åkte.
När barnen var små åkte vi alltid backarna i etapper och stannade flera gånger på vägen. Vi var mer i backen än i liften. I går åkte vi backarna non-stop. Jag åkte värsta superbra och jag var verkligen imponerad över mig själv. Tänk att mina benmuskler nu orkar låta min kropp jobba en hel dag. Jag kände mig superstark och var så glad över att jag gått ner i vikt som möjliggjorde att jag orkade åka som jag gjorde. Jag var Queen of Ski!

I dag fick jag betala!!!!! När vi åkte under förmiddagen var mina muskler helt möra. Jag åkte värsta superdåligt och inte alls snyggt och kontrollerat.

Vi bor på gångavstånd från backen och därför äter vi lunchen i stugan. Efter maten började jag frysa. Förutom mina tre underställströjor satte jag på mig en fleecetröja, ett extra par strumpor och kröp under en filt. Barnen som vill åka så mycket som möjligt försvann så fort tallrikarna var tömda. Jag sa till mannen att jag var tvungen att tina först. Jag gick och la mig under ett varmt täcke, med mina fyra tröjor, dubbla långkalsonger och dubbla sockor och fortsatte frysa så att jag skakade. Mannen fick lägga på mig ytterligare ett täcke -men jag fortsatte frysa.

Om vi hade haft en bastu i stugan hade jag satt mig i den, även om jag inte är så förtjust i att basta. Efter att ha legat och frusit under täckena i två timmar insåg jag att jag inte skulle kunna åka mer i dag. Jag tog en varm och lång dusch och tinade äntligen upp – i en halvtimme. Nu fryser jag igen….

Du som har läst min blogg ett tag vet att jag brukar frysa otroligt mycket efter yogan. Det här är på samma sätt fast värre. Jag börjar undra om mitt frysande är en reaktion på fysisk ansträngning -att det går åt så mycket energi när kroppen anstränger sig att den sedan inte orkar hålla värmen. Om du har märkt något liknande får du gärna berätta för mig. Jag tar gärna emot tips på hur man undviker sådan reaktion, för dels är det fruktansvärt obehagligt och dels vill jag kunna röra på mig.

image
Mannen och yngste sonen i liften framför mig under förmiddagens åk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>