Prenumerera på inlägg via RSS:

Hemligheten bakom smala personer

image

Varför är vissa människor smala? Vad är deras hemlighet?

Ja, om man börjar studera smala människor – med ett BMI mellan 20 och 25 – märker man att de gör medvetna eller omedvetna val. Jag har också börjat fråga smala människor om deras hemlighet. Ingen av de smala personer som jag har frågat är ofrivilligt smala. De jobbar aktivt för att inte gå upp. De märker när de börjar gå upp i vikt och håller då igen.

I går på teatern hade någon skurit upp apelsinklyftor. En av de smala skådespelarna åt flera av klyftorna. När hon tog den sista ursäktade hon sig för att hon ätit så många, men tillade att hon inte ätit något av vårt godis. Någon kommenterade lite ironiskt att det var väldigt omtänksamt av henne. Hon svarade att det var omtänksamt mot hennes kropp, vilket hon har helt rätt i. Vi runda personer tänker inte alltid på att vara omtänksamma mot vår kropp.

Förutom att smala människor medvetet eller omedvetet hittat en bra balans för intaget av kalorier kan man om man studerar smala människor se att de rör sig på ett annat sätt.

Man ser sällan en smal person sitta stilla länge. De är ofta i rörelse. Oftast är det en smal person som erbjuder sig att springa ett ärende som till exempel att kopiera ett papper eller hämta något som saknas. De tycker ofta att det är skönt att få ett tillfälle att röra på sig, medan många runda -även jag- tycker att det är skönt att någon annan går ärendet.

Micromotion – med en kropp i ständig rörelse- är troligtvis mer effektivt mot övervikt än något träningspass då och då där resten av veckan innebär stillasittande.

Jag försöker iaktta smala personer för att kunna härma dem. Jag ska ju också bli en smal person.

Bilden tog jag under söndagsförmiddagens 7- kilometerspromenad runt sjön.

  1. HEJ!
    Vardagsmotion och stress o ett ständigt hålligång är mina värsta fiende gentemot vikten.
    Jag är tjockare nu än nånsin pga ek stress, oro och spring hit o dit hela tiden. Satt jag still och log stort i större lugn kan jag ge mig den på att jag vore smalare.
    KRAM fr sö Dalsland.

    Svara

    • Hej!
      Ja, jag skulle gissa att det är stressen och inte vardagsmotionen som påverkar din vikt åt fel håll. Jag är ingen kostexpert, men har läst att vid stress så utsöndrar kroppen kortisol som hindrar viktminskning. Det där går det säkert att googla på och hitta någon som mer kunnig inom området.

      Själv märker jag att jag äter mer när jag är stressad. Kroppen får liksom för sig att den aldrig mer kommer att få mat och då passar den på att äta i förebyggande syfte. Enda undantaget från detta var när vi förlorade vårt andra barn – två dygn efter förlossningen – jag helt tappade aptiten och rasade i vikt.

      I mitt inlägg skriver jag om att vara i ständig rörelse. Självklart uppmanar jag inte till att stressa. Jag utgår ifrån hur skönt jag brukar tycka att det är när någon annan erbjuder sig att till exempel hämta ett papper som saknas. Nu försöker jag göra det istället. Det är inget som ökar stressen.

      Jag hoppas att det ordnar till sig med din ekonomi så att du slipper känna stress och oro för det hela tiden. Då tror jag också att du kommer att gå ner i vikt.

      Stor kram från Östergötland

      Svara

      • Tack för dina kloka ord :)
        Så fruktansvärt hemskt med ert barn.
        Jag äter mest kvällstid då jag inte hittar nån ro.
        De två/tre huvudmålen per dag fungerar utmärkt.
        Kram och heja dig!

        Svara

        • Kram och heja dig! Den stora delen funkar ju för dig. Nu gäller det bara för dig att hitta något bra sätt att känna ro utan att äta…. Läsa bok, städa badrumsskåp ( låter tråkigt, men funkar rätt bra för mig eftersom det inte tar så lång tid men ändå håller mig sysselsatt), handarbeta ( väldigt svårt att äta då), gå promenad, ringa någon, lägga pussel….ja, du har säkert roligare egna förslag. Under olika perioder blir jag helt uppslukad av olika saker o då tar det bort suget. Ibland är det stickning, ibland pussel, ibland sudoku eller broderi. Vad har du som kan uppta all din tankeverksamhet?
          Ja, att förlora vår Gustav är det tyngsta jag har varit med om. Jag såg på din blogg att du också har förlorat många nära. På ett sätt blir man mer sårbar. På ett annat sätt blir man mer stark.
          Ha en bra fredagskväll!
          Kram från ett snöigt Östergötland

          Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>