Prenumerera på inlägg via RSS:

Hur går det med bloggandet?

”Hur går det med bloggandet? ” skrev Mia -min syster och en av mina trogna läsare – i en kommentar häromdagen.

Jag tror att hon egentligen ville fråga:
”Hur går det med viktminskningen? ”

Ja, som du har märkt har bloggandet legat nere över en vecka. Just nu är mitt liv väldigt intensivt -både på jobbet och rent privat.

Även om jag inte har bloggat på ett tag, har jag inte släppt mitt mål att gå ner i vikt. Som vanligt går vissa dagar bra och andra dagar mindre bra. Vissa dagar är det inga problem att äta vettigt, andra dagar möter jag många fällor. Ibland lyckas jag undvika dessa. Ibland inte.

Under dagarna jag inte har bloggat har jag bland annat varit på Östgötaresa med jobbet, satt örtkulor i öronen, ätit gubbbakelse, firat Valborg, ätit ostbågar till frukost, övat teater, sett på musikal – Priscilla- i Stockholm, lärt mig rensa gädda ( i alla fall tittat på) och lyckats springa 5 kilometer.

Ibland är det problematiskt att resa samtidigt som man försöker gå ner i vikt. De vanliga rutinerna rubbas och man kan inte alltid styra över maten. På Östgötaresan med jobbet, bjöds vi som tur var inte på massa fika och kycklingsalladen till lunch innebar inte att kaloriintaget blev för stort. Visserligen satt vi stilla i en buss under en längre tid av dagen, men vi fick också möjlighet att stärka benmusklerna när vi gick upp till Ombergs hjässa.

image

Vi hade en härlig dag vid bland annat Alvastra, Tåkern, omberg och Vadstena. Jag som annars brukar undvika kameror, ställde upp på att bli fotograferad med två av min kollegor.

Vid några tillfällen har jag gått på ansiktszonterapi mot min migrän. Då brukar jag även få några örtkulor i öronen som sätts på vissa akupressurpunkter. Eftersom min migrän har minskat markant -på grund av zontearpin, yogan, en kombination av dessa eller andra orsaker- skojade jag med terapeuten och bad henne sätta dit örtkulorna på viktminskningspunkterna istället. Hon menade att det fanns sådana. Än så länge har jag inte märkt någon dramatisk skillnad, men eftersom det har tagit tid att (nästan) bli av med migränen får jag väl ha tålamod även med vikten.

image

Vi jobbade fram till fyra på Valborgsmässoafton. Jag hade räknat med att vi skulle ha möte fram till klockan fem, så det blev en hel timmes bonusledigt. Dessutom bjöds vi på bakelser – och eftersom jag var trött tog jag en med jordgubbar på och skrapade bort grädden. Bakelser är sällan värda sina kalorier, men det höjde blodsockret och gjorde mig piggare några minuter.

Eftersom jag visste att jag skulle komma hem sent, såg jag till att våra gäster och mannen fixade maten. ”Ackompanjerande Administratören” tog med förrätt, mannen (min) grillade och ”Leende Sansade” bjöd på efterrätten. Så här tror jag att jag ska göra fler fester. Det var verkligen hur trevligt som helst.

Morgonen efter låg det två skivor halloumi framme. Jag tänkte äta dem till frukost. I vanliga fall är det det första jag gör, men eftersom vi åt ganska mycket kvällen innan var jag fortfarande relativt mätt när jag vaknade. Inte förrän en timme efter att jag hade gått upp blev jag sugen på frukost -som jag hade bestämt skulle bestå av de kvarblivna halloumiskivorna. Då var de borta. Mannen hade städat för flitigt. Det är väl självklart att jag inte var sugen på mitt vanliga knäckebröd när jag hade ställt in mig på seg ost……Då fick jag syn på en skål med sega ostbågar …… Och åt det till frukost. Det har aldrig hänt tidigare och kommer aldrig att hända igen. Men det var gott. Ostbågar är ju godast dagen efter – när de är lite sega.

image

Senare samma dag kom några av mina kollegor + familjemedlemmar på fika och grillning. Jag tycker om när alla hjälps åt med med maten. Yngste sonen fick en gädda och ”Mannen som förser mitt arbetsrum med choklad” visade hur man rensar. Gäddan fick bli ett extra tillskott då vi grillade. Fisk ska ju vara bra smalmat. Undrar om det inte mest beror på rädslan att få i sig ben. Ja, du förstår säkert att vi inte är så vana vid att få fisk. Hur som helst var det gott.

image

Lördagen tillbringade vi i Stockholm tillsammans med ”Leende Sansade” och hennes man som fyllt 50 år och som fått biljett till musikalen Priscilla av oss. Leendes Sansade är duktig på bra restauranger och fik. Vi åt lunch på en mysig restaurang i Gamla Stan. Jag gjorde misstaget att välja chevresallad. Kortsiktigt var det ett bra viktminskningsalternativ. Det var väldigt mycket salladsblad och väldigt lite ost. Jag tog igen saknade kalorier under resten av dagen.

image

Om du fortfarande orkar läsa vill jag bara skryta om att jag i söndags orkade springa 5 kilometer i ett sträck och jag är riktigt nöjd över tiden på 32 minuter. Under långa perioder kände jag det flow som jag längtat tillbaka till.

I fortsättningen räknar jag med kortare men mer frekventa inlägg. En uppdatering över de senaste två veckornas vikt kommer under morgondagen. Förvänta dig inga stora förändringar -varken uppåt eller neråt.

  1. Bravo! Go girl! Jag gillar din tid på 5 km och hur du skriver.
    Love Mia

    Svara

Lämna ett svar till Mia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>