Prenumerera på inlägg via RSS:

Livstecken med tisdagsvikt

image

Man skulle ju kunna tro att sommaren med ledighet skulle innebära mer tid. Mer tid för bra mat, för motion och för att skriva. I början av sommaren var det nog så för mig, men de sista veckorna har varit helt kaotiska.

image

Bilder från ”Torpet vid Trollgöl”. Nu börjar jag nästan vänja mig vid att ha huckle på huvudet. Den vita lilla mössan till den vackra ”midsommarklänningen” lyckades jag aldrig vänja mig i. ”Sara och Johan” har sammanlagt 7 barn.

Sedan mitt sista inlägg har det mesta i mitt liv handlat om teater och det här med viktminskning nästan helt glömts bort. Den första helgen i augusti hade vi fem föreställningar av Torpet i Trollgöl. Det var otroligt varmt och fantastiskt roligt.

Läs gärna artikeln i Corren:

http://www.corren.se/nyheter/kinda-atvidaberg/gladje-och-elande-i-salfvedal-7198311.aspx

Sedan började intensivrepetitioner inför Predikare Lena. Nio dagar i rad har jag tillbringat vid Adelsnäs som är spelplatsen för Predikare Lena. Vid varje tillfälle har vi varit där mellan sex och åtta timmar. Jag som aldrig brukar vara hungrig på kvällar har gått skåpsrundor nästan varje kväll.

image

Det är väldigt befriande att ibland få vara riktigt ful som jag är i Predikare Lena när jag hoppar in som statist i dårhuset. I min andra roll är jag bondhustru som sedan hamnar på fattighuset. Bilderna är från någon av repetitionerna. Under föreställningarna har jag mer tidsenliga skor.

För dig som inte vet vad skåpsrunda är kan jag berätta att det är när man tittar i varje köksskåp för att hitta något att äta och man äter det man kommer över. Det är tur att jag inte har så mycket roligare än knäckebröd i mina skåp.

I onsdags när vi hade sista genomdraget innan genrepet dagen efter fick jag meddelande från Mannen. Han bad mig ringa på direkten för att vår dotter hade skadat sig. När jag fick tag på honom fick jag reda på att hon trillat från longboarden, blivit medvetslös och åkt ambulans in.

Jag smet ifrån slutscenen där vi sjunger (alla andra sjunger och jag mimar) för att åka in till sjukhuset. Jag stannade till hemma, innan jag åkte för att packa ihop lite saker. Mannen hade redan följt med i ambulansen.

När jag pratade med sönerna som varit med på olycksplatsen fick jag syn på en godispåse i yngste sonens papperskorg. Jag drabbades av ett enormt godissug. Jag frågade honom om han hade något mer godis. Han hade det inte. Äldste sonen kom till undsättning med några torkade körsbär som han hade fått från USA-delegationen på lägret. Det var en påse på 250 g som jag åt upp under min oro hemma och under bilkörningen till sjukhuset.

Det är konstigt hur jag kunde tro att ätande av körsbär skulle hjälpa. På något sätt tror jag att ätande är ett sätt att få mig lugn. Tro inte för en sekund att jag åt dem för att de var goda. Det hade varit mycket godare att äta några stycken i taget på frukostflingorns istället för nävvis medan jag oroade ihjäl mig för dottern.

Väl på sjukhuset blev hon undersökt och röntgad ganska snabbt och vi fick veta att hon hade brutit nyckelbenet och fått en hjärnskakning. Jag är så glad att det inte var värre. Nu, nästan en vecka senare mår hon ganska bra och såren i ansiktet börjar läka.

Trötthet och tröst är två av mina viktfällor. Under de senaste veckorna har jag ätit så fel och rört på mig så lite. Nu när jag har börjat jobba igen hoppas jag komma i rätt spår igen.

Jag hittar inte min senaste viktuppdatering. Har nog gått upp något kilo under sommaren.

Veckans vikt: 71.5 kg
Startvikt: 81.3 kg

Total viktminskning: 9.8 kg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>