Prenumerera på inlägg via RSS:

Novembermörkret är här

Hur sugen blir man att gå ut genom dörren för en promenad när man möts av ett massivt mörker?
– Inte alls, måste jag villigt erkänna.

Det har blivit så mörkt på kvällarna nu när vi har ställt om till vintertid. Eftersom jag var ledig förra veckan och kunde promenera under dagtid märkte jag inte det.

Om min man igår kväll hade knystat det minsta om att han inte kände för att gå, hade jag låtit honom stå oemotsagd. Då hade jag inte kommit ut på en promenad – varken igår eller någon annan vardagskväll den här veckan. Den här veckan är fullbokad på kvällarna med teaterrepetioner i måndags ( yogan var inställd) och på torsdag. Ikväll träffar jag mitt tjej/tantgäng och på fredag har vi afterwork med jobbet. Tur att jag åtminstone har mina morgonpromenader mellan bussen och jobbet.

image

Hur som helst gick vi vår 4-kilometersrunda på delvis upplysta vägar. När man låter det gå för lång tid mellan motionsrundorna hinner tröskeln man måste ta sig över, växa sig alltför hög och den blir i princip omöjlig att ta sig över.

Väl ute i mörkret var det riktigt skönt. Jag tycker om att prata med – och att gå tyst bredvid – min man när vi går.

Vi mötte 2 joggare under vår promenad. För vår del var det inte att tänka på. Jag är tillräckligt stolt som gick ut och gick, trots mitt motstånd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>