Prenumerera på inlägg via RSS:

Olika energibehov

image

I vårt hus går det müslispår från köket, uppför trappan och in till sonens rum. Vi har massor av glas, skålar och tallrikar, ändå är det tomt i skåpen. När barnen -ungdomarna – städar sina rum fylls diskmaskinen – och tvättkorgen – på en sekund.

När gäller tvättkorgen beror det främst på dottern. Äldste sonen tvättar kläderna själv så han bidrar inte till en överfylld tvättkorg.

Att diskmaskinen fylls, beror mest på sönerna, och i första hand på yngste sonen. Han är konstant hungrig och äter jämnt.

Kvällsmaten är den stund då familjen är samlad. Yngste sonen äter då flera portioner. En halvtimme senare brukar man höra steg i köket. Det är yngste sonen som är hungrig igen, och som antingen äter upp rester eller letar efter något att äta i skåpen.

Majsburken hittade framför tv-spelshörnan häromdagen. Jag behöver inga fingeravtryck för att veta vem den skyldige är. Han blev inte mindre misstänkt, när han berättade att vi behöver köpa hem fler majsburkar. Även om majs är gott, har jag lite svårt att förstå hur man kan sätta i sig innehållet i en hel burk vid ett och samma tillfälle.

Egentligen är det inte konstigt att han äter – och sover -så mycket. Förra sommaren var han några centimeter kortare än jag med mina 165 cm. Nu har han dragit i väg ordentligt på längden. När han mätte sig förra veckan, var han 178 cm. Utan att vara expert i ämnet, inser jag att det måste gå åt mycket energi när man växer så snabbt. Jag kan till och med förstå varför han sover så mycket på helgerna och loven.

Det sonen äter tycks gå åt till att bygga på höjden. Han ser mest ut som en vandrande pinne, med sina knappa 60 kilo.

Jag och yngste sonen har helt olika energibehov. Även om jag också skulle vilja äta lika mycket som han, så går det inte. Jag skulle gå upp i vikt om vi åt lika mycket. För honom är det nödvändigt. I alla hem där det bor fler än en person kan/behöver man äta olika mycket. I vår familj är jag den som kan äta minst och yngste sonen den som behöver äta mest. Det kan kännas orättvist, men kroppen bryr sig inte om eventuella protester. Man får helt enkelt acceptera att det är så, och anpassa kaloriintaget efter det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>