Prenumerera på inlägg via RSS:

Bettans viktblogg om motivation och viktminskning

- Tycker inte du att ditt armband förstör hela din outfit, undrade min 16-åriga dotter häromdagen, och syftade på mitt stegmätararmband. Hon har rätt. Det är sällan det matchar mina kläder. När det var nytt var det ganska fint. Nu börjar det se rejält slitet ut. Men jag bär det ändå varje dag.för mig är det ett sätt att hålla koll på hur mycket – eller lite – jag rör på mig.

image

Den här veckan har jag lyckats komma upp i drygt 73 000 steg. Det innebär att jag har ett snitt på över 10 000 steg per dag och det var nog bara de första veckorna med armbandet som jag gjorde det.

Det är inte så svårt att få ihop så många steg om man bara går det lilla extra. Precis lika lätt är det att inte komma upp i ett hälsosamt antal steg. Den här veckan har jag åkt buss till jobbet vid tre tillfällen. Då har jag hoppat av några hållplatser tidigare och gått en 25- minuters promenad på morgonen. Jag har gått två kvällspromenader och några kortare promenader under helgen.

image

Det händer mycket i naturen just nu. Forsytian börjar blomma nu.

image

image

image

Både i går och i dag har Mannen och jag gått en promenad vid sommarstugan. Det lär nog dröja innan några människor vågar sig i från bryggan. Grannens bör har visst fått sig en rejäl törn under vintern.

image

image

image

Påskliljorna vid Adelsnäs börjar blomma. Om några dagar kommer det att vara ännu vackrare. Jag ska försöka ta mig dit även under nästa vecka.

image

Kvällens promenad gick runt golfbanan. Det var ett otroligt vackert ljus som jag tyvärr inte lyckas ge rättvisa med kameran.

Nu är naturen så vacker. Ljuset gör det lättare att ta sig över tröskeln utanför dörren. Jag struntar i om mitt armband inte matchar kläderna. Jag tänker samla steg även nästa vecka och försöka vara lika duktig som jag har varit den här.

Oj, vilken chock jag fick när jag ställde mig på vågen efter vår mini-fjällsemester. På lördagsmorgonen -påskafton- vägde jag 73,2 kg. När jag vägde mig på morgonen dagen efter att vi kom hem – torsdagsmorgonen- vägde jag 75.7.

Hur kan man gå upp 2.5 kilo på bara fem dagar. Jag hade ju ätit ganska vettigt och dessutom rört på mig.

På något sätt måste jag ha samlat på mig vätska, även om jag sällan gör det. Hela torsdagen sprang jag och kissade. I måndags morse var min vikt nere på 73.2 kilo igen. Det känns rätt skönt att semesterns extrakilon troligtvis var vätska och inte en riktig uppgång.

Bara 10 minuter in på yogan ikväll, börjar det snurra i huvudet, jag blir alldeles kallsvettig och tror att jag kommer att kräkas. När jag började med yoga för ca ett och ett halvt år sedan berättade instruktören att om man blev illamående under passet skulle man lägga sig i barnets position. Jag var tvungen att göra det idag, trots att de övriga just då bara stod stilla. Jag har aldrig behövt göra det tidigare.

Så småningom började de göra solhälsningar. Jag gjorde två solhälsningar och fick sedan lägga mig i barnets position igen, och blev då snabbt bättre. De andra gjorde 8 solhälsningar. Jag gjorde bara sex.

Resten av passet gick bra och jag är otroligt glad att jag inte bara gick hem, vilket jag verkligen ville när yrseln, illamåendet och ksllsvetten slog till.

Jag har reagerat lika starkt på ansiktszonterapi vid ett tillfälle, men aldrig av yogan. Yogan påverkar mig alltid väldigt starkt, men oftast handlar det om att jag fryser otroligt mycket efteråt. Nu hade vi ju knappt hunnit börja.

Det kanske skrämmer iväg någon som aldrig har provat yoga när jag skriver om det här. Men jag vill verkligen rekommendera det till alla. Yogan gör att jag känner ett starkt välbefinnande i flera dagar efteråt. Det har dessutom minskat frekvensen på min migrän, vilket gör att jag inte alls behöver ta tabletter lika ofta som tidigare.

Maten är uppäten, det är undanplockat i köket och Mannen och jag går och lägger oss på sängarna några minuter för att vila. Jag ska snart iväg på yogan och slötittare i telefonen. Jag hör hur mannen knaprar på chips. De finns kvar sedan lördagens spontanmiddag. . Eftersom jag inte tycker om chips blir jag inte sugen. I ögonvrån ser jag något konstigt, men har svårt att ta in vad jag ser. Tillslut vänder jag mig mot Mannen. Han har använt sin padda som serveringsfat till chipsen. Ja, det är ju han som får en flottig skärm och smulor i sängen. Fattar inte vad som föll i honom…

Hade gärna velat fota, men när jag reagerade var chipsen nästan slut och han skyndade sig att äta upp innan jag hann få bildbevis.

Hur många chips får plats på en iPad?

Det var evigheter sedan jag var spontan. Under senaste året har min kalender varit så fulltecknad att jag inte haft möjlighet att hitta på något spontant. De dagar jag har varit ledig har jag inte haft kraft att vara det. Nu har det äntligen lugnat ner sig. Efter härliga dagar i fjällen och med en hel helg, utan något inbokat, framför mig kom jag sent i fredagskväll att det skulle vara trevligt att bjuda vänner på mat. Eftersom det var länge sedan jag träffade kvinnorna jag spelade med i föreställningen Stormhelvete, bjöd jag in dem, deras gubbar och barn. Två av dem kunde inte, men tre av dem, två män och tre barn kom. Vi hade en otroligt trevlig kväll, där samtalen och tiden rusade i väg.

Kanske blev det extra trevligt eftersom det var så spontant. Det blev så prestigelöst då. På morgonen slängde jag in fläskkarré på bit i ugnen tillsammans med barbequesås och massa lök. Det fick stå i den 120-gradiga ugnen tills stormkvinnorna kom. Då hade köttet förvandlats till pulled pork och gick lätt att dra isär med en gaffel.

Under dagen hann Mannen och jag både gå en långpromenad i vårvärmen, och gå förbi och gratta en vän som fyllde år. När vi kom hem skar jag upp grönsakerna vi hade som tillbehör till köttet. Att låta gästerna äta tortillabröd bidrar också till att det blir en avslappnad stämning.

Jag är övertygad om att stormkvinnorna tillsammans med delar av sina familjer bidrog till dagens vårstorm. Ni som kan det där med vindstyrkor, kanske inte kallar blåsten för storm, men jag gör det.

När vi, i morse, tog hand om disken trodde jag nästan att taket skulle blåsa av huset.

image

image

Jag vet att många gärna vill att köket ska vara fint när de går och lägger sig. Jag vill hellre umgås med mina gäster och tycker faktiskt att det är lite småtrevligt att plocka i ordning dagen efter.

Det blev ingen långpromenad idag. Det var nästan så att jag inte tänkte ge mig ut alls, men framåt eftermiddagen började det krypa i kroppen. Jag vill gärna tro att min kropp har ett behov av motion, men måste nog erkänna att det mer handlar om allergi mot datorstrul. Mina svärföräldrars dator hade rasat på förmiddagen, och de hade köpt en ny bärbar. De kom förbi för att Mannen skulle hjälps dem att komma i gång med den. Det drog ut på tiden och jag klarade inte av att sitta stilla så länge och titta på baksidan av en skärm. Svärmor fick lite hjälp med hur hon skulle använda telefonen och helt plötsligt hade hon tagit ett kort på mig som hon kunde e-posta.
image

En helg med storm, lång promenad, kort promenad och lagom med matväg nu till ända. I morgon återgår jag till rutinerna och börjar jobba igen.

Godnatt!

Vilken otrolig lyx det är att ibland ha en hel dag att få råda över själv. Nu har jag varit ledig en hel vecka, och kom hem från Sälen sent i onsdags kväll. Torsdagen gick i huvudsak åt till att plocka upp och tvätta. Gårdagen kunde jag lägga upp som jag ville och hade bestämt promenad klockan åtta på morgonen tillsammans med Ackompanjerade Administratören, som jag inte har träffat på länge.

image

Morgonpromenader är fantastiska. Då kommer kroppen igång, man får energi under dagen och promenaden blir av. Att samtidigt få social samvaro gör att det blir extra trevligt. Promenaden runt delar av golfbanan gav drygt 7000 steg. Vi fick inga golfbollar i huvudet och så heller ingen som spelade golf.

image

Jag blev erbjuden skjuts till Villan där jag skulle äta lunch med en annan väninna, men valde att promenera dit istället. Vi två lärde känna varandra i somras när vi spelade i Predikare Lena. Sedan dess har vi bestämt att vi ska träffas igen, men det har inte blivit av förrän nu. Jag åt en otroligt god sparrissoppa med kräftstjärtar. Troligtvis innehöll den mycket grädde, så även om jag lämnade créme fraîches på toppen, fick jag troligtvis i mig lite för många kalorier. Kanske hade mina promenader under dagen gett utrymme till det. Det är så otroligt sällan jag äter lunch på restaurang, att det inte spelar någon roll.

Dagen gav i alla fall dubbel dos av promenad och social gemenskap. Det är hälsosamt.

image

Strålande sol under hela förmiddagen. Nu känns det i både ben och ansikte att vi har åkt skidor. Vi var i backen bara några minuter efter att liftarna hade öppnat.

image
”Stora backen” i Tandådalen var i princip tom när vi åkte. Vi åkte bara två åk där innan vi istället åkte till Östra Tandådalen, där backarna inte var lika isiga.
På bilden syns dottern i vit jacka och jag i form av en lång skugga.

image

Dottern, Mannen och jag i liften. Stolsliftar ger en skön vila för benen.

image

image

image

Igår ljög jag när jag sa att jag kunde hänga på mina tonårspojkar. Idag åkte de själva. Äldste sonen Oskar hade bestämt sig för att ta flest fallhöjdsmeter. Genom appen ”My Skistar” kan man föra statistik över sin åkning och även jämföra sig med andra. Det var lite häftigt att se sonens namn överst på storbildsskärmen i Hundfjället. (För dig som inte känner till Sälens geografi kan jag upplysa om att Tandådalens och Hundfjällets anläggningar är hopbyggda med varandra.

image

Oskar kom etta som han hade bestämt sig för. Han tog ca 10 minuters lunch. I övrigt åkte han hela tiden. För att komma upp i så många fallhöjdsmeter på en dag, kan man bara vila i liften. Man får ställa sig i singelkön för att inte förlora tid i liftköer. Så fort man kliver av måste man åka ner utan att stanna i backen. Jag skulle aldrig ha orkat åka på det sättet från klockan 9 till klockan 18.

När vi lämnade backen vid fyratiden stod jag beredd med en hamburgare och en Mer och lämnade över till Oskar. Detta intog han i liften.

Det visade sig att även yngste sonen Viktor, velat placera sig på topp 100-listan. Han åkte inte lika målmedvetet under början av dagen, men klättrade snabbt på slutet och hamnade på femte plats. Sönerna ser verkligen till att utnyttja sina liftkort.

Vi förstod att de skulle vara vrålhungriga när de kom hem, så vi var beredda med maten. Utomhusluft och motion ökar aptiten. Jag hade gärna tagit om, men insåg att pojkarna hade gjort sig mer förtjänta av maten. Ja, kastrullerna blev renskrapade. För min del handlade det ju bara om ett ökat sug. De behövde energin.

image

Även om jag idag inte har åkt ens en fjärdedel så många åk som Oskar känner jag ändå hur det bränner i mina lårmusklerna. Vaderna är hur stela som helst och jag undrar om de inte förkortats med flera centimeter.

Det bränner ordentligt i ansiktet. Dottern fotade mannen. På honom syns det tydligt hur solen har tagit idag.

I natt somnar vi ovaggade. I morgon kväll bär det hemåt igen, efter en underbar minisemester.

Gårdagens inlägg handlade om mitt målfattigaste ha en kropp som orkar även 20 år i framtiden. Idag har jag verkligen blivit stärkt i den önskan.

När barnen var mindre behövdes kraft för att orka bära barnen skidor och att hjälpa dem upp när de hade trillat. Ni som har eller har haft små barn i skidbacken känner säkert igen, att det är tufft. Nu när barnen är äldre, mellan 15 och 20 år, behöver man också muskler. Om jag och Mannen vill åka med dem, gäller det att hänga med i samma tempo. Från att ha vilat i nästan varje sväng när barnen var små, gäller det nu att åka hela backen utan stopp och sedan vila i liften. Musklerna har verkligen fått jobba maximalt.

Jag måste ändå säga att jag är lite stolt. Jag klarar av att åka i samma backar och med samma tempo som mina barn. Om jag fortfarande hade vägt nästan 10 kilo mer än nu, hade det varit omöjligt. Jag hade aldrig orkat det.

Jag ljög lite alldeles nyss. När de åkte puckelpisten, valde jag att åka backen bredvid. Inte heller har jag åkt Väggen i Hundfjället. När jag för 20 år sedan ramlade i den och sedan gled ner för halva väggen, så har jag ingen önskan om att göra det igen. Jag åker gärna svarta backar, men Väggen avstår jag från.

image

Vi har haft en molnig morgon och en solig eftermiddag.

image

Det gäller att hänga på när familjen drar iväg. I verkligheten syntes Trysil-fjället i horisonten och jag ville fota det. Eftersom jag var först av liften trodde jag att jag skulle hinna fota, när Mannen och barnen åkte förbi mig.

image

Vi har haft en härlig dag i skidbackarna. Nu ömmar benen. Skidåkning är en stark anledning till att jag satte i gång min viktminskning. För drygt ett och ett halvt år sedan insåg jag att om jag inte stoppade min långsamma viktuppgång på 2-3 kilo per år, skulle jag snart hamna i en situation där kroppen snart skulle bli ett hinder för mig. Jag vill kunna fortsätta att till exempel åka slalom eller vandra i berg även om tio eller 20 år. Att ha en aktiv kropp, som inte sätter hinder för mig, även som pensionär, är målet med min viktminskning.

image

Alla tre barnen är egentligen med, men att få med äldste sonen på en bild är nästintill omöjligt.

image

Balans är inte min starka sida….

image

….så när dottern skulle fota mig och mannen……

image

…..fick det bli en blandning av balans och mys.

image

Vår resa till Sälen blev inte så lång idag, eftersom vi sov i Dala-Järna i natt.

Aldrig har vi packat så snabbt inför en fjällsemester. På en timme hade vi beslutat att åka en dag tidigare, bokat övernattning i Vansbro, satt på skidbox på bilen, letat reda på hjälmar, pjäxor, skidor samt liftkort, och packat allt. ALLT är troligtvis en överdrift, Men sannolikheten för att vi har glömt något, borde vara ganska hög.

I normala fall brukar vi ta betydligt längre tid på oss, men när vi hade väckt tanken på att få en extra skiddag, genom att åka idag istället, blev bråttom på grund av äldste sonen. Han har varit stab (ledare) på CISV-lägret jag lagat mat på. Lägret slutade idag och han ville inte åka fram och tillbaka när vi ändå skulle passera honom. Då hade vi en tid att passa.

image

Vi stannade och åt i Askersund.
image

Resten av familjen åt pizza och jag beställde en räkmacka. Den var verkligen god.

image

Att välja en pizza med kebab, bearnaise och pommes, som yngste sonen gjorde, skulle aldrig falla mig in. Det är en otroligt konstig blandning utav många kaloririka livsmedel. Jag har svårt att förstå hur han kunde få i sig hela utan att klaga på magont. Och jag fattar inte heller att han kan vara så smal.

image
Vi hann se solen gå ner och när vi kom fram till hotellet var det riktigt mörkt.

image

Nu har vi äntligen kommit fram till hotellet som visade sig vara ett vandrarhem. Tur att vi hade lakan med oss.

I morgon väntar skidbackarna i Sälen på oss.

Godnatt!

image

image

Askersund verkar vara en fin stad.