Prenumerera på inlägg via RSS:

Se framstegen

Tisdagar är min viktrapporteringsdag. Förra veckan bloggade jag inte alls -inte ens hur det hade gått med vikten. Jag vägde mig naturligtvis. Då hade jag lyckats gå ner lite av min viktuppgång från fjällsemestern. I går var jag tillbaka där.

Vågen är verkligen tråkig just nu. Jag vill inte alls väga över sjuttio. Jag vill vara på rätt sida av gränsen. Samtidigt är jag faktiskt väldigt stolt över de kilon som faktiskt har försvunnit och jag märker många andra framsteg.

Ett av mina mål med viktminskningen är att jag ska få en starkare kropp som orkar mer. Jag vill kunna springa en mil igen. I söndags orkade jag springa 5 kilometer. Idag har jag en ledig dag och passade i morse på att ta 7 kilometersrundan. Jag tänkte att jag hade all tid i världen på mig och att det inte gjorde något om jag skulle gå vissa av delarna. Jag kände mig så himla stark och sprang nästan hela tiden. I några av uppförsbackarna gick jag och i några kämpade jag och tänkte att jag var stark. Nu känns det inte alls avlägset att klara en mil.

När jag ser foton på mig som någon annan tagit blir jag inte längre lika ledsen för att jag ser tjock ut. Bilden som jag har av mig själv och bilderna på fotona stämmer bättre överens med varandra.

Min man är inte de stora komplimangernas man, även om han har blivit bättre under senare år när jag har berättat för honom hur han kan säga. Nu säger han uppmuntrande ord flera gånger om dagen. Vi märker båda stor skillnad när vi är nära varandra. Det är liksom inte lika mycket mage i vägen längre. Huden på min rygg har också blivit känsligare och det ger mig en helt annan -bättre -upplevelse att bli smekt över ryggen. Det har jag lite svårt att förstå, men är bara tacksam.

Kläder var ett stort problem för mig tidigare. Då var det inte alltid som jag kom i största storleken. Det göra jag nu, så utbudet av kläder har ökat då min vikt har minskat.

Jag märker även en stor skillnad på yogan. Jag fattar inte riktigt hur jag klarar av att göra alla konstiga positioner. Det beror helt klart på att jag är lättare, att magen inte är i vägen och att vi har en fantastisk ledare som lyckas få oss att göra mer än vad vi tror att vi kan.

Min önskan om att gå ner i vikt handlar ju egentligen inte alls om vad som står på vågen utan rent konkret hur mycket min kropp orkar. Det gäller bara att påminna mig själv om det när det som är mätbart -vikten – inte förändrar sig.

Egentligen är det inte så illa att gå ner över tio kilo och sedan lyckas stå still i vikt under en längre period på flera månader.

Startvikt: 81.3 kg
Vikt för två veckor sedan: 70. 9 kg
Vikt förra veckan: 70.4 kg
Veckans vikt: 70.9 kg
Veckans viktminskning: +0.5 kg
Antal kilon kvar till BMI 25: 2.9 kg
Total viktminskning: -10.4 kg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>