Prenumerera på inlägg via RSS:

Sluta tönta dig, mamma!

Jag kan bli så avundsjuk på ungdomar – och alla andra med , för den delen – som känner bekväma med att bli fotade. Överallt tycker jag mig se ungdomar som tar selfies -fotar sig själva.

Sönerna har ärvt mina gener och är inte alla bekväma framför en kamera. Dottern däremot tar fram kameran och knäpper en bild på sig själv flera gånger om dagen. Hon och hennes vänner skickar bilder till varandra via Snapchat -appen där man skickar foton till varandra och som bara visas under några sekunder.

Jag kan inte låta bli att härma henne när hon tar fram kameran, lägger huvudet på sned och gör en speciell min. Då brukar hon säga åt mig att sluta tönta mig och jag brukar svara med att undra vem som töntar sig mest. Selfies-bilderna är onekligen tillgjorda.

I lördags morse -innan afternoon tea-, roade jag mig med att tönta mig. Tänk på att jag inte tillhör rätt generation och dessutom tycker att det är obehagligt att stå framför en kamera. Dottern påpekade att man inte ska visa tänderna, utan ha stängd mun.

image

Dessa foton är unika. Det är ytterst sällan som jag har håret utsläppt. Även om jag bestämmer mig för det brukar det sluta med att jag sätter upp det. Det hann jag göra mellan ansiktsbilderna och helfigursbilderna.

Det är också mycket ovanligt att se mig i byxor. När jag var större fanns det verkligen inga som passade mig. Mitt fett samlas på magen och ryggen. Det gör att när jag väger mycket sitter byxor hårt runt midjan och flaxar över benen. Nu när jag gått ner i vikt är skillnaden inte lika dramatisk. Även om jag trivs bäst i kjol, tänker jag investera i ett par fina jeans, när jag når min målvikt.

När jag ändå är i gång med bilder visar jag några före och efter bilder.

image
Bilder till vänster ca 81 kg.
Bilder till höger 69-70 kg.

Det finns inte så många före-bilder på mig. Jag har hållit mig undan från kameror och även raderat flitigt. Jag har bara sparat bilder som sett skapliga ut.

Troligtvis kommer jag inte bli som dottern som älskar kameran, men jag har en förhoppning om att inte behöva vara livrädd. Om jag ”töntar mig” med jämna mellanrum kanske jag kan lära mig att acceptera kameror.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>